"Äntligen" måndag igen! När man jobbat så länge som jag... låt mig fundera .....   46 år, (minus de år jag var hemma med barnen, 3 kanske) så är inte jobb så himla kul längre. Jag jobbar dessutom på en jävla skum arbetsplats. Den är en floskel hela en. Jag älskar mitt jobb men ledningen har stora problem med ledning. De har skapat en bubbla omkring sig - och bevare mig den dan den spricker ,,,, för det kommer den att göra rätt vad det är och då står dom där med brallerna nere!

Begriper inte att en hel ledning kan fnittra sig igenom veckorna - och snacka så tunga och tänder skallrar - snackar snackar och snackar - lovar och lovar och lovar. Usch nej, örkar inte.

Det är lite drygt att känna att jag har 6 år kvar att jobba och inte kunna byta - för jag är rätt oattraktiv på jobbmarknaden. Lite överviktig, kvinna och över 45 - då är man rätt körd på arbetsmarknaden tyvärr. Undrar vilken ombudsman som tar hand om sånt? Tror dessvärre inte att diskrimineringsombudsmannen bryr sig - han/hon sysslar med annan diskriminering - det mest moderna nu är homosexuallitet och andra läggningsfrågor (med rätta förstås), rasdiskriminering och könsdiskriminering. Men Åldersdiskriminering kommer nog väldigt långt ner på listan misstänker jag. Det är trist, att vara fast redan vid 45-årsåldern - jag hade ändå tur, jag fick ju det här jobbet när jag fyllt 50. Nää nu ska jag ta och gå hem - vi hörs kanske senare, annars en annan dag

Väldigt surrigt och blurrigt, men som sagt, jag är sån. Hade hade